Inne i gränderna i Ripabottoni
Ett slitet stationshus med en enkel skylt där man bara anar ortnamnet, några enstaka passagerare som kliver av, någon som väntar på en familjemedlem, torrt gräs och blå himmel, ett lugn som infinner sig i samma ögonblick du öppnar dörren och tar de första kliven nerför tågtrappan. Som om du vore huvudpersonen i en italiensk film. Precis så tänkte jag mig la stazione di Ripabottoni och precis så ser den ut. Karin som driver Art & Breakfast, dit jag är på väg står vid spåret och väntar, vinkar välkomnande med bilen parkerad runt hörnet. Ett par minuter senare är vi framme vid huvudgatan och Art & Breakfast port.
Ingen kan ana att bakom den enkla fasaden döljer sig en väl dold skatt, en stor, vacker trädgård med fruktträd, rosor och rosmarin, porlande vatten, grus och grova stenstigar.
Trädgården på Art & Breakfast är ovanligt stor för att ligga så här centralt säger ägaren Karin. Ovanlig och oväntat härlig tänker jag och anar ett nyvaket trädgårdsintresse. Jag hälsar på ett belgiskt par, Luc och Katleen som nyss är tillbaka efter en veckolång cykeltur i det böljande, gröna odlingslandskapet och glada över att dela intryck och upplevelser med andra än varandra. Visst uppskattar de tystnaden, den vackra naturen och det oexploaterade Molise, men lite sällskap på kvällen och vid frukostbordet – de vill de gärna ha.
Inga aktivitetspärmar ligger framme på mitt rum, en snabb rundvandring i byn och jag tänker – vad finns här att göra annat än att läsa böcker, vila och promenera uppför de branta backarna? I och för sig något jag längtat efter men kanske ändå lite för lugnt. Ser Karin ringa ett samtal, hör henne prata italienska och när hon lagt på vänder hon sig till mig och det äkta paret Phil och Gill från England som jag nyss hälsat på. Är vi kanske intresserade av en rundvandring i byn nästa morgon och en vinprovning på en ekologisk vingård på eftermiddagen? Jag, Phil och Gill tittar på varandra och nickar, ingen av oss behöver någon längre betänketid. När jag stänger dörren till mitt rum för en siesta en stund senare konstaterar jag nöjt att jag nu har två aktiviteter inbokade och det utan minsta möjliga ansträngning. Så lätt det kan vara att semestra ibland.
Regionen Molise är fortfarande relativt oexploaterat.
Min första middag äter jag på Ripabottonis enda Trattoria. Det blir en enkel men gudomligt god Tagliatelle Funghi Porcini. Vid frukostbordet morgonen därpå berättar Phil och Gill om sin utekväll i byn. Luc och Katleen nickar igenkännande, de har gjort samma ”runda”. Först en måltid på Trattorian och sedan en öl på byns enda bar. Vem har sagt att det blir bättre med ett dussintal barer och restauranger att välja mellan resonerar vi samtidigt som vi provsmakar alla läckerheter som dukats upp till frukost i matsalen. Andra kvällen tar Karin med mig till regionens bästa pizzeria endast 10 minuters bilkörning bort. Alltid fullsatt på helgerna trots det geografiska läget in the middle of nowhere och när pizzan kommer in så förstår jag varför.
Färska tomater, prosciutto crudo, parmegiano och ruccola
Följande dag tar jag världens minsta tåg till den lilla kuststaden Termoli, också den resan som tagen ur en Italiensk film. Äter en magisk Spagetti vongole på en av strandens barer, tar en perfekt skummad cappucino på piazzan och en gelato limone på en av stadens många caféer.
Lokalhandlat
Innan hemfärd handlar jag på mig lite italienska godsaker från regionen; torkad salsiccia med fänkål, prosciutto crudo, den fyrkantiga pastan som bara finns här, den flätade osten la Treccia och den lilla runda la Scarmoza som jag njutit till frukost alla veckans dagar. Behövde jag resa långt för mina inköp? No no, byns enda supermarket och slaktare hade allt jag behövde. I Turistinformationen, inhyst i Karins källare, köper jag sedan olivolja från Marina Colonna, Limoncello gjord i byn och konstaterar nöjt att det inte var det minsta onödigt att betala för den extra resväska jag bokade i ett regngrått Stockholm tidig vår när semestern kändes väldigt långt borta.
Nyfiken på Karins fantastiska bed and breakfast i Ripabottoni? http://artandbreakfast.it/home/
©Lotta Strinnholm All rights reserved.
